Evin Rubars arbetsmetoder

Bedrövligt hur det går till i journalistiken. Om Evin Rubars arbetssätt ska vara något som premieras i kommande utdelningar av priser för god svensk journalistik, ser framtiden för svensk journalistik mörk ut. (Evin Rubar fick i början av 2005 föreningen Grävande Journalisters pris för sitt program om muslimska friskolor, vilket man kan ifrågasätta nu när det framkommit mer fakta om vilka arbetsmetoder hon använt i samband med de två programmen i Dokument inifrån, som publicerades år 2003).

Om följande metoder ska premieras, är läget dystert för den seriösa samhällsjournalistiskens framtid:

- Inte vara ärlig i sina uppsåt.

(Günther Wallraff är något annat, han jobbade som gruvarbetare och skildrade hur det faktiskt var att arbeta som gruvarbetare). Evin Rubar har uppgivit olika skäl till varför hon ville göra sina så kallade dokumentärer. Allt beroende på syfte och person.

- Omotiverat utdragna intervjuer.

Varenda person som arbetat med TV vet att man ibland måste ta om frågor. Dels för att journalisten stakar sig, dels för att intervjupersonen stakar sig. Men att upprepa frågor otroligt många gånger, trots att både journalist + intervjuperson pratar klart och bra och det de vill säga, det är något man kan ifrågasätta. Tänk tanken: Du blir intervjuad, du svarar bra på klara frågor, men journalisten bara fortsätter att ställa samma fråga om och om igen, på lite olika sätt. Till slut undrar du om journalisten är korkad eller vad hon eller han vill, och efter att ha svarat bra på samma fråga om och om igen bli du irriterad, för du undrar varför ditt svar inte accepteras. DÅ, när du uttrycker irritation framför kameran, då slår journalisten till. (I klipprummet).

- "Kuppa".

Åka hem och "överraska" intervjupersoner som har sagt ifrån om att de inte vill ställa upp. En av de centrala personerna i Evin Rubars första reportage om det så kallade "Könskriget", Carolin, ville inte ställa upp på en intervju. Då åkte Evin Rubar med fotograf hem till den unga kvinnan, och lyckades övertala henne att ställa upp på en intervju. I efterhand, när Carolin sett resultatet av vad Evin Rubar åstadkom, ångrade hon sig djupt och beklagar den skada som riktats mot ROKS. Carolins syfte var inte att hänga ut ROKS, som hon stöder, vad hon ville var att Bellas vänner skulle ställas till svars. Men det gjordes inte i Evin Rubars program, istället hävdade Evin Rubar att Bellas vänner var en "tjejjour" (vilket är felaktigt, Bellas vänner var en stödförening, vilket är stor skillnad), och hon ville inte heller tala om för tittarna vem "den kända feministen" var. Varför gjorde hon inte det kan man undra? En förklaring kan vara att då hade inte kopplingen mellan ROKS och den så kallade "kidnappningen" av Carolin, varit så "tydlig" till ROKS. För det fanns nämligen ingen koppling till ROKS. Det var stödföreningen Bellas vänner som hyrt in den "kända feminsten" Alexa Wolf för att ha en kurs i film etc på deras sommarläger. (Alla medlemsjourer och stödföreningar i ROKS är fristående och får göra vad de vill, ROKS är ingen diktatorsorganisation, vilket är hela grundpoängen med ROKS).
Men detta passade inte Evin Rubars syften. Hon tycks ha haft en klar agenda som gick ut på att "om kartan inte stämmer med verkligheten, då är det kartan som gäller". Inte särskilt imponerande journalistisk metod.

- Ljuga i efterhand.

Evin Rubar har i intervjuer (P1:s Studio 1) hävdat att hon ALLTID sagt till dem hon ville intervju att det skulle handla om "den politiska aspekten" av ROKS verksamhet. Det finns ett antal personer hon intervjuat som inte håller med om att det var vad hon sade och som mycket väl minns att Evin Rubar presenterade sitt program som att "jag vill göra en dokumentär om kvinnojoursrörelsen och dess historia"! Evin Rubar kör med en manipulativt gullig stil när hon närmar sig sina intervjupersoner för att få dem att ställa upp. Hon "bekräftar" gärna dem hon vill intervjua genom att antyda/säga att hon varit med om samma sak som dem hon ska intervjua. (= Skapa förtroende). Flera personer har varit med om att hon ringt, och ringt, och mailat och mailat och på olika sätt kontaktat dem för att övertala och utmatta intervjupersonen att ställa upp.

Är det schyssta journalistiska metoder?

- Manipulativa korsklippningar.

Flera personer, inte bara i "Könskriget" har vittnat om att Evin Rubar använder sig av manipulativa korsklippningar. Jan Guillou har kritiserat Evin Rubar i en krönika i tidningen Journalisten i juni 2003, efter hennes (numera) prisbelönta program om muslimska friskolor. Programmen blev polisanmälda av flera personer. I Dokument inifrån den 22 maj 2005 använde sig Evin Rubars av manipulativ korsklippningsteknik i all oändlighet. Resultatet blir att de intervjuade/medverkande framställdes på ett sätt som de inte kände igen sig själva i, på grund av att Evin Rubar klippt in svar på andra frågor än dem hon ställde i intervjuerna. Detta får dock inte tittaren veta, vilket resulterar i att de intervjuade framställs som " rabiata och galna idioter".


Intressant att läsa Ulrika Kärnborgs artikel i Dagens nyheter fredagen den 27 maj, där en helt annan sida av Evin Rubars första reportage lyfts fram.